Som osökt då jag ser vilket datum det är (ljuger bara, jag såg i almanackan att det var den dagen) kommer in på mitt finka arv.
"Detta datum 6/12 år 1917 förklarade Finland sig självständigt från Ryssland.De flesta finländare tänder levande ljus i sina fönster den 6 december, som ett minne och erkännande av de som dog för Finlands frihet i Vinterkriget och Fortsättningskriget." Wikipedia.
Nu tänkte jag berätta lite om det då jag är en sådan person som gärna vill veta saker om mitt ursprung och min historia, ni som känner er uttråkade kan sluta läsa här.
Farmors pappa härstammade från Jakobstad, i den svensktalande delen och hette Hoffrén, hans mamma blev änka och gifte om sig med en Siikanen, och då fick farmors pappa också det namnet.
Wille, eller Wilhelm arbetade tillsammans med sin bror som rallare på järnvägsbygget upp till Torneå och då dom kom till Kaakamo som ligger mitt emellan Torne och Kemi fick han syn på en plats vid Kaakamojoki och sa: Här ska jag bo!
Han hämtade hit sin käraste Hilda Miettinen från Kuopio i östra finland och en syster till henne som "förkläde" och där slog dom ner sina pålar. Dom fick 11 barn tillsammans.
Det är alltså genom min farmor den finska kopplingen finns.
Hon kom som piga till Vånafjärden någon gång i slutet på 1930 talet.
Antagligen var det inte så lätt i början av deras relation så hon slutade och tog tjänst i Älvsbyn, jag har läst brev från tanten hon arbetade hos då dom hade kontakt i många år efter att farmor kom tillbaks till V-fjärden. Hon berömmer henne för hennes flit och hur duktig hon var och har svårt att hitta någon ersättare, hon undrar om farmor kan rekommendera någon.
Hur som helst så när farmor är borta så ordnar farfar för deras framtid och om jag förstår det rätt så flyttas ett hus från Bergholmen till Risnäset som gården farfar kom ifrån kallades.
Dom gifter sig och får min pappa och 1 år senare föds min faster.
Några år senare köper han ett eget hemman, gården kallas Björkbacken, av änkan till den man som hade byggt upp allt från grunden, där växer min pappa och hans syster upp.
De första åren som gifta var under 2:a Världskriget så farfar var inkallad en stor del av tiden och farmor var ensam Men det värsta för henne var att kriget pågick för fullt i hennes land och en dag får hon ett telegram:
Jag kan inte finska men har fått det översatt: det är från hennes syster Hulda och hon skriver: Kom hem, Aatto har stupat!
Han var en av hennes bröder som deltog i kriget, men dessutom hennes tvillingbror, den yngsta av hennes bröder som blev inkallad var 16 år!
Det går inte att föreställa sig hur hemst hon måste ha haft det under kriget med all oro för sin familj.
Vi var många gånger och hälsade på i hennes hem men jag har inget minne av farmors pappa men mamman levde tills jag var i tonåren.
Här är Harry, Annika och Berta på hennes begravning.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar